​                Historiken kring byggnaden

​Huset som idag rymmer Kisa Emigrantmuseum och Café Columbia på nedre botten är flyttat till sin nuvarande plats i början av 1700-talet och låg ursprungligen i Fröåsa utanför Kisa. Den plats där det nu ligger, Kullagården, utgör en av huvudgårdarna ur vilken Kisa gamla by växte fram. Naturligtvis har byggnaden varit boningshus men det har främst en rik historia som mötesplats. Redan på andra halvan av 1700-talet inrymdes här ett apotek och denna verksamhet fortsatte i nästan 100 år. Därefter flyttade Kisas båda banker in och sedan 1921 har här serverats kaffe i stort sett utan avbrott, förutom vid den omfattande restaurering som skedde på 1970-talet.

På 1970-talet förvärvades huset av Kinda Kommun. Det var då mycket nedgånget och många förespråkade rivning eller övning för brandväsendet. Men tack vare många kloka människor fick byggnaden stå kvar och renoverades och restaurerades med varsam hand. En av de personer som drev frågan att förlägga Kisa Emigrantmuseum på byggnadens övervåning var Curt von Wachenfeldt. Han var vid denna tid bibliotekarie i Kisa och hyste ett mycket stort intresse för bygden. Bl a samlade han amerikabrev och katalogiserade dem för att förvaras i Kisa lokalhistoriska arkiv. Han hade även en naturlig anknytning till byggnaden, eftersom hans far och farfar verkat där som apotekare.
​Restaureringen av byggnaden avslutades försommaren 1978. Det dröjde dock nästan ett år innan caférörelsen åter kunde öppnas (april1979) med efterföljande invigning av Kisa emigrantmuseum, den 17 juni 1979, där Curt von Wachenfeldts vision blev verklighet. (Läs mera om den första Peter Casseldagen och invigningen under fliken Peter Casseldagen.)  I början av caféverksamheten var Kinda Turistbyrå under sommartid inrymt i lokalerna på nedre botten, i anslutning till caféet. Från 1984 etablerades turistbyrån i byggnaden med åretruntverksamhet, där det löpande ansvaret låg på arrendatorn/caféinnehavaren. (Numera finns Kinda Turistbyrå i Medborgarkontoret, Kisa.)